Till kommunikationer i vid mening hänförs vägar, järnvägar, post, telefoni och elektronisk kommunikation.
Järnvägar är avsedda för masstransport så därför blev järnvägens era kort i Svärdsjöbygden.
Vägarna är flexibla och kan lätt anpassas till nya förutsättningar. Dessutom samverkar vägen och fordonen på ett effektivt sätt. Det är en av anledningarna till att vägarna fortfarande är den effektivaste transportleden på landsbygden, i tätorter och i de flesta städer.
Att bygga järnväg är dubbelt så dyrt som att bygga väg och drift och underhåll (DoU) av en järnväg är 5 ggr dyrare än av en väg för persontransporter.
Drift och underhåll av väg kostar i medel 0,12 kr/personkilometer och för järnväg kostar det 0,65 kr/personkilometer. För godstransporter är skillnaden mindre per tonkilometer. För väg 0,30 kr/tonkilometer och för järnväg 0,34 kr/tonkilometer.
Staten har alltid vältrat över kostnader på trafiken oavsett om det saknas pengar i statskistan eller inte. Dessutom är statens agerande så anordnad att ju sämre vägarna är ju mindre pengar behöver staten lägga ut och ju mer pengar får staten in i skatter och avgifter. Tyvärr så tillämpas tekniken på många av Svärdsjövägarna.
Transport av gods på Svärdsjövägarna sker med allt från traktorer till stora lastbilar med släp.
Persontransporter på Svärdsjövägarna sker med allt från apostlahästarna till stora turistbussar. Kollektivt resande sker med Hedmans Buss & Taxi och Dalatrafik. Kollektivt resande genom samåkning förekommer också spontant men ännu inte organiserat.
Vattenlederna var tidigare viktiga kommunikationsleder men är numera i huvudsak kanot- och båtleder för rekreation och turism.
Elektronisk kommunikation i fibernät är imorgon den viktigaste kommunikationsvägen för Svärdsjöbygdens utveckling, liksom ett vägnät av god standard. Bra telefoni i fasta och/eller mobila nät är också viktigt för Svärdsjöbygdens utveckling.